Sammanfattning

Refused reste sig ur askorna av ett annat Umeåband kallat Step Forward. Sångaren och grundaren i Step Forward, Dennis Lyxzén, tog nya tag och startade Refused år 1992. Bandet var vägledande för den drogfria rörelsen ’Straight Edge’ och vegankampen i Sverige.

Efter två släppta demoinspelningar rodde de ett skivkontrakt i hamn. Detta resulterade i tre studioalbum; ’This just might be…’, ’Songs to fan the flames of discontent’ och ’The shape of punk to come’. Skivorna har alla fått god kritik och släppts på en rad olika skivbolag både i Europa och staterna. Samtliga album har gjort att Refused blivit nominerade till SVT:s musiktävling Grammisgalan. Massor av turnéer och flera hundratals spelningar har avverkats under åren bandet varit verksamma. Bandet har utsetts till ett av Sveriges hårdast turnerande band och var nära att ta hem Sveriges Radio P3:s pris som ’Bästa svenska liveband’.

Refused har alltid varit politiskt medvetna och har under sin tid som band förmedlat och förespråkat sina politiska åsikter. Förutom frågor som Djurrätt har bandet tagit upp samhällsfrågor som rasism, fascism och sexism. Det huvudsakliga budskapet har varit att störta det kapitalistiska samhälle som vi lever i idag samt att föra kampen mot orättvisor av olika slag. Bandet har uppmärksammats mycket i media för sina starka åsikter, musiken de framställt och för sina vassa liveframträdanden. Refused splittrades i september 1998 och har efter sina sju verksamma år satt sina spår i den svenska musikhistorien för all evighet.

| Föregående | Innehållsförtecking |

---------------------------------------------------------------------
| Frågor eller synpunkter | Tillbaka till hemsidan |