[photos]

OCTOBER 2008: Last month I went to see the new hardcore-band AC4 featuring the former REFUSED-members Dennis Lyxzén and David Sandström. I had the opportunity to both meet and interview the guys and here's the result! Unfortunately I haven't had the time to translate this interview to English yet so right now it's only available in Swedish...

Varför namnet AC4?

David: AC4 är Västerbottens landskapskod! 

Hur kom ni på att ni skulle starta bandet?

Dennis: Vi har pratat rålänge om att starta ett band ihop. Vi har ju hjälpt varandra lite, du vet, David har varit med på någon Lost Patrol-grej och så. Men vi har pratat länge om att vi borde börja spela hardcore igen. Flera år av snack och sen hade Kalle som spelar gitarr skrivit en massa låtar och så började vi repa. Och direkt vi började repa så var vi igång! 

Hur länge sen var det här?

Dennis: Jag vet inte riktigt men det är bara några månader sen. April kanske. Vi har snackat i säkert 4 år om att spela ihop men så har det aldrig blivit av tidigare! 

Hur många spelningar har det blivit? 

Dennis: Det här är kanske 11:e eller 12:e spelningen. Vi har spelat ganska mycket runt i Umeå, säkert 5-6 spelningar. Vi känner att vi har kommit igång här, vi är från Umeå och det är här vi vill verka! 

Har det varit mycket folk på spelningarna?

Dennis: Ja, det är bra pepp. Folk är jävligt nyfikna och intresserade. 

Är de nostalgiska? 

Dennis: Nja, både och. Det är ju en helt ny punkscen och det är de kidsen vi spelar för. Det är ju inte så att vi spelar för de som är i vår ålder för att de skall vara nostalgiska. Vi har faktiskt en låt som handlar om att det inte är nostalgi för oss. Det här är faktiskt vad vi håller på med exakt nu, vad vi gillar i livet och vad vi alltid har gillat. Andra människor kan höra hardcore och känna nostalgi. Vi kan höra hardcore och känna att det här är världens bästa musik och det har alltid varit så. Det är inte nostalgitripp för oss, det här är vad vi älskar med livet! 

Blir det någon skiva? 

Dennis: Ja, vi har spelat in 24 låtar som jag skall lägga sång på i nästa vecka. Sen ska vi släppa den nästa år någon gång på Ny Våg faktiskt!

Jag har inte sett eller hört något från Ny Våg på länge!

Dennis: Vi håller på och jobbar med massa grejer nu. Vi fick en ekonomisk kris när vår distributör försvann med 45.000 kr! Men Tristess nya LP kom igår och Masshysteri-skivan är på press...

Insurgent Kid då? 

Dennis: Insurgent Kid-singeln är klar, den ska bara pressas när vi har råd och tid. De är ju lite inaktuella eftersom att de inte spelar nu. Vi har precis gjort Ny Våg till en kulturförening. Först var det bara jag som gjorde grejer och nu är vi 10 pers som jobbar med det. 

När kommer AC4-plattan? 

Dennis: Eftersom att både jag och David skall släppa skivor i oktober och november så tror jag inte att den här plattan kan komma förens i mars eller april. Vi vill ju kunna synka det lite så att man kan åka ut och spela när plattan kommer. 

David: Vi båda två är ganska duktiga på att hålla våra, inom situations tecken, seriösa band och projekt ganska lekfulla, öppna och roliga. Men det är ändå så att man är 33 och man försöker leva lite på musiken, det blir som att man har en slag PR-plan. Jag har ju skivkontrakt för första gången på 10 år nu så det blir lite mer allvarligt. Det kändes ändå som att det fanns en lucka att göra den här grejen precis på ett sätt som man gjorde förr med andra band. Man gjorde det egentligen för att få hänga i repet. Och för mig och Kalle är det ju lite som en dröm att få spela med Dennis och Jens eftersom vi var världens största Step Forward-fans. Vi var ju de två som verkligen förstog och älskade Step Forward! 

Dennis: Det brukar vara ganska mycket bråk i replokalen mellan David och Kalle om vem som gillar Step Forward bäst! Det är ju många som kommer och säger att AC4 är fortsättningen på Final Exit, men det är ju verkligen som en fortsättning på Step Forward och det är ju mer det vi vill vara! 

David: Grejen är ju att de som har lite koll säger att vi är en fortsättning på Final Exit, alla andra säger att vi är fortsättningen på Refused, men de som säger det är ju bara stållar! Det roliga är, jag var bara ett barn på den tiden och blev ett stort fan av Step Forward. Jag såg dem på Luciarocken på Ålhemsgården '89. Jag var där för att se något annat band och Step Forward klev på. Jag hade aldrig hört något liknande! Jag hade precis upptäckt Slayer och så var det som att Step Forward var dubbelt så snabba och helt vansinniga! De förändrade mitt liv! Sen var det så att Kalle hade en etta på min gård där jag växte upp. Dennis tog sedan över Kalles lägenhet vilket möjligjorde att jag och Dennis blev polare och så startade vi Refused! För mig har de här tre personerna legat bakom hela mitt tillblivande i den världen liksom. Det var de som motiverade mig till att börja spela hardcore. 

Dennis: Det var verkligen som att vi fyra skulle ha ett band ihop kändes det som. 

David: Vi fyra hamnade alltid ihop och var de enda från den gamla gamla scenen som var kvar. Vi gick ut och såg band och hängde och då blev det så naturligt att vi skulle starta ett band tillsammans. 

Hur var det '89 när ni drog igång Step Forward? 

Dennis: Vi startade '88. Det var ingen som visste vad vi höll på med och ingen som fattade grejen. Jag kom ihåg att när vi började spela så sa vi så här; "det är ingen som kommer att fatta musiken så vi bara "wastar" alla grejer och röjer svinmycket så att folk kommer att komma ihåg oss". Första spelningen i Umeå med Step Forward slutade med att vi slog sönder gitarren och Jens kastade ett cymbalstativ in i proppskåpet så strömmen gick. Folk undrade ju vad vi var för gäng! Folk visste ju inte vad hardcore var på det sättet, det fanns något punkband, något dödsmetallband och så fanns vi. Sedan '89/'90 vart det en lite större scen med några fler band. Nu när man tänker tillbaka så var den ju kopiöst liten men den var ändå jävligt genomslagskraftig! 

David: Jag var en av de yngsta kidsen i scenen och för mig var det råfarliga, vansinniga människor som man till varje pris ville tillhöra. Men innan jag och Dennis började spela musik ihop så hade den gamla scenen dött. Den dog ju hösten '91 när Step Forward la ner.

Var det då ni kom på att ni skulle starta Refused? 

Dennis: Grejen var den att David repade typ tre gånger med Step Forward istället för Jens. Jag och Jens vart oense om vilken typ av musik vi skulle lira och så börjande han supa. 

David: Hela den generation fyllde 18 och alla utom Dennis började gå på krogen och supa. Han var den enda som var kvar och då fångade han upp mig som var tre år yngre. Jag var ju jävligt imponerad av honom och det var ju väldigt lätt att få mig att peppa på saker.

Dennis: När vi startade Refused så skulle vi faktiskt heta Re-fused. Typ som att nu är vi tillbaka med hardcore, men sedan insåg vi att det var, om möjligt, ett ännu sämre namn än Refused! Kalle och Jens startade ett band tidigt '90 och de har spelat tillsammans i olika konstellationer sedan dess. Så de år vi medlemmar har spelat tillsammans är ju skrämmande! 

Var det på folkets begäran som ni gjorde en Final Exit-reunion? 

David: Jag vet faktiskt inte varför men jag antar att det var för att Dennis var peppad på att spela oldschool igen. Vi har ju tagit upp det ett par gånger och jag har vart negativ till det hela tiden... 

Dennis: Nej så här var det: jag har fått erbjudande om Final Exit hela tiden och så ringde jag David och sa; "de vill att vi ska spela", då sa David; "i april är det 10 år sedan vi la ner, vi spelar då!". Och så skulle vi egentligen bara spelat på något litet ställe men så vart det en Umeå Open-grej. Det var många som frågade och så kände man, du vet, att vissa grejer som är jobbiga och det går nog lång tid så känns det inte jobbigt längre, utan bara kul. Och lite så kändes det. 

David: Första gången vi förde det på tal så kändes det som att vi borde startat ett nytt band istället...

Dennis: Ja, den här idén har ju funnits rålänge och sen kändes det som att den här Final Exit-spelningen vart något av succé får man säga! 

David: Ja, det var jättemärkligt! 

Dennis: Jag gick ut på scenen och så sa jag till David; "fy fan vad jag ska röja ikväll", och så tittade jag ut på publiken och tänkte; "nej, nej, nej, nu dör någon, nu dör någon!", och sen stog jag helt stilla i ren skräck. Det var sånt jävla kaos! 

Jag hörde att ni fick avbryta spelningen!

Dennis: Ja, de stängde ner...

David: Det blev absolut inte den sortens gig vi ville göra egentligen. Vi hade repat ganska hårt, vi hade faktiskt tänkt spela jävligt många låtar. Vi hade en bild av vilken sorts gig vi skulle göra men publiken var helt klara med vad de ville ha!

Dennis: Vi repade 9 covers som extra-nummer och så fick vi inte spela en enda låt som extranummer. De sa bara; "det är över nu, nu får ni inte spela mer".

David: Om scenen puttades mer bakåt så skulle ljusriggen falla över och tippa... 

Dennis: Plötsligt puttades scenen så hårt att jag fick en stor bassrigg över mig, mitt under spelningen! Det var då jag insåg att det här inte skulle fungera längre.

Spelningen kommer väl på DVD sen?

Dennis: Ja, och det blir jävligt coolt. 

Jag vet ju att Monument vill släppa den, vet ni något mer om det?

Dennis: Det blir av! Vi hade tänkt ge ut den själv med Ny våg och ha med alla andra band från Umeå Open först. Sedan hörde Johan på Monument av sig och sa att han ville släppa Final Exit giget på DVD tillsammans med diskografin på vinyl. Min bror Fredrik hade klippt hela spelningen och sen kraschade hans dator. Så han var tvungen att börja om och det är därför det har tagit sådan jävla tid. Men det är typ klart nu så jag tror att Monument-killen behöver bara veta att allt är klart så kan det komma ut. Det blir pepp på att ha det på Vinyl också! 

Ni har ju nya skivor på gång båda två, hur ska ni hinna med allt? 

Dennis: Det är ju bara att göra. Jag spelar ju ändå i tre band... 

Invasionen bland annat...

Dennis: Precis och så spelar jag faktiskt trummor i ett band som heter Instängd som har släppt två vinyl-singlar. Vi är jävligt råa! Vi är nog det råaste bandet jag spelat i faktiskt. Men grejen är att folk undrar hur fan man har tid. Men så är det som så att David och jag gör ingenting på dagarna. Vi har inget jobb, vi gör ingenting. De mesta av mina dagar går ut på att sitta hemma och spela gitar, se någon film, lyssna på några plattor och så kanske jag repar någon timme. Så egentligen är det så att man har tid att ha flera band utan problem. Sen då när man turnerar får man ju pussla lite men det går ju. 

David: Det är liksom som att man år efter år lägger sig till med något till intresse, något till projekt, något mer man vill göra. Tillslut är det så att man har så jävla mycket grejer för sig!

Dennis: Vi är ju husägare båda två nu också! 

David: Jag har renoveringar på mitt hus för sju år framöver liksom! Det är ju skönt att veta att man har någonting i händerna. Jag menar, det har tagit mig tre år att göra en ny skiva med David Sandström Overdrive, det är ju bara för att jag har hållit på och byggt en studio. I mitt band så har vi ju flera andra band också. Vi har gjort gitarristen Fridas solo-platta och nu håller vi på med Oskars, trummisens, soloplatta och därimellan har vi då gjort nya Overdrive-skivan. Sen har man en bunt andra projekt och så håller jag ju på att spela in andra... 

Bor du kvar i huset som vi såg dig köpa i dokumentären "Tillflykt"? 

David: I Brände ja. Vi har ett byaband dessutom, jag och några mjölkbönder, vi spelar på byalagsfester. Vi spelade i norra Västerbotten för ett tag sedan och där körde vi en helt ny Sandström-låt som jag ska göra med Overdrive. Jag gjorde alltså världspremiär på den med byabandet. Skitcoolt!

Det var tal om en live-skiva med Refused i samband med en återutgivning. Vad hände med den? 

Dennis: Ja, vad hände med den? 

David: Vi hade ett möte, någon skickade live-grejer och vi skulle välja ut vad som skulle användas och vad som inte skulle användas. Jag tror att kanske Jon är den enda som har lyssnat igenom. Jag skiter i det och Stenka ville inte lyssna på det...

Dennis: Jag skulle tro att den kommer att komma men det känns som att vi har lite mycket annat. Jag tror att det är Jon som har hand om det. 

David: Det är 10 år sen, jag kan inte tala för dig, men jag kan ärligt säga att jag bryr mig inte! Du vet, man har Overdrive, man har huset, man har det här projektet och man har en massa saker som är i nuet liksom. Man har alla sina relationer och kompisar. Jag har inte något intresse över huvudtaget för det här alls. 

Detta ligger helt i skivbolaget Epitaph's intresse alltså? 

Dennis: Ja, och grejen är, jag håller med David. Jag kan se tillbaks på livet och säga att det var sju år som var verkligen strålande. Men allt som är viktigt är det som händer nu. Man har så jävla mycket nu och det blir märkligt att slå oss tilbaka. Jag tycker själv att jag har gjort fyra skivor sen Refused som jag tycker bättre om än sista Refused-skivan. Det är så man känner, att allt man gör nu känns ju roligare. Vi pratar faktiskt också om, lite för vår egen del och lite för folks del, att göra en DVD med live-klipp från '91 till '98. Alltså du vet, vi har vår första spelning, vi har vår sista spelning på video och göra en liksom kronologisk live-grej...

David: Jag har en kista hemma med säkert hundra kassetter med över hundra olika Refused-gig. Du skulle hälsa på mig någon gång!

Dennis: Det är sådant folk saknade med "Refused are fucking dead" filmen. Folk tyckte filmen var bra men att det var för lite live på den. 

David: En annan grej som är viktig att poängtera, "Shape of punk to come"-grejen, om man tänker att i maj 1997 så hade vi nästan inga låtar klara och vi hade aldrig gjort någon musik som lät sådär som den genren, vad man nu ska kalla det där för genre. Så skrev vi alltihop, spelade in det, gav ut det och redan nästa sommar så var vi lite less på det. Det är alltså ett år av vårt liv då vi höll på med en musik som lät sådär och sedan dess har vi inte intresserat oss för det. Så det är liksom ett år för 10 år sedan. Du vet, man fattar, en platta kan vara en platta som hänger kvar som en bok eller som vad som helst som folk gillar. Men för oss var det liksom ett år av vårt liv, det var allt det var, sen var det över, sen var det inget mer... 

Dennis: Vi har jättesvårt att förhålla oss till det. Men det är coolt att det betyder så mycket för så många människor!

[photos]
[back to refused]

© 2008 Micke Persson / Refusedfan.com. All fights deserved. This interview was done in September 2008 and publicated on refusedfan.com in October 2008.